Syftet med främjande av konkurrens
Konkurrensverket tryggar den ekonomiska konkurrensen genom att ingripa i konkurrensbegränsningar som strider mot lagen om konkurrensbegränsningar (480/92) och genom att på andra sätt påverka konkurrensens funktion. Verket försöker utöka den sistnämnda verksamheten, dvs. främjande av konkurrens.
Med främjande av konkurrens avses sådan verksamhet från konkurrensmyndigheternas sida som påverkar strukturer, författningar och verksamhetssätt som skadar konkurrensen. Målet är att de instanser som verkar på marknaden och påverkar dess funktion – den offentliga makten, näringslivet, organisationer etc. – skall känna till konkurrensreglerna och deras betydelse och i sina egna åtgärder och beslut förbinda sig att verka för en fungerande konkurrens. Det är också bra för konsumenterna att känna till spelreglerna för en fungerande konkurrens och de fördelar som kan nås genom konkurrens. Effektivast är främjandet av konkurrensen då man med dess hjälp redan på förhand kan förhindra uppkomsten av eventuella konkurrensproblem (proaktiv verksamhet).
Att påverka den offentliga maktens beslutsfattande utgör en väsentlig del av arbetet för att främja konkurrens. Målet är att författningar eller offentliga samfunds handlingssätt – inbegripet deras egen näringsverksamhet – inte skall hindra eller snedvrida konkurrensen (konkurrensneutralitet) utan tvärtom öka förutsättningarna för en fungerande konkurrens. I praktiken förs konkurrensaspekten fram genom medverkan i kommittéer, arbetsgrupper eller andra beredningsorgan. Initiativ för att undanröja bestämmelser som begränsar konkurrensen samt utlåtanden om författningsförslag som gäller näringslivet är även de viktiga verktyg för främjande av konkurrensen.
 Se även Offentliga konkurrensbegränsningar samt Aloitteet ja lausunnot (på finska).
Bättre beaktande av konkurrenseffekterna vid lagberedningen är ett led i det allmänna målet om en bättre reglering, ett mål som lyfts fram både på det nationella och internationella planet. Konkurrensverket har som mål att ministerierna alltid skall be verket om utlåtande när det finns risk för att en regelreform hindrar, begränsar eller snedvrider en fungerande konkurrens.
Handels- och industriministeriet tillsatte år 2004 ett projekt för analys av lagberedningens konsekvenser för företagen, det så kallade SÄVY-projektet. Projektets mål är att bedömning av konsekvenserna för företagen skall ingå i en god lagberedning. Marknadens och konkurrensens funktion är en central fråga med tanke på konsekvenserna för företagen. Konkurrensverket sitter med i stödgruppen för projektet.
Främjande av konkurrensen (advocacy) har blivit allt aktuellare även i den internationella debatten. Till exempel dryftar man inom industriländernas samarbetsorganisation OECD regelbundet hur regleringen inverkar på konkurrensen. Konkurrensmyndigheternas globala samarbetsorganisation ICN (International Competition Network) som grundades 2001 har likaså framhållit vikten av att främja konkurrens.
Även EU-medlemsstaternas nätverk ECN (European Competition Network) diskuterar i sina underarbetsgrupper inte bara konkurrensbegränsningsfall utan även frågor som rör främjande av konkurrens. Bland dessa arbetsgrupper finns bl.a. arbetsgrupper för fria yrken, järnvägs- och posttrafiken samt läkemedelssektorn.
OECD
ICN
ECN
Avreglering
Sedan slutet av 1980-talet har Finland aktivt ägnat sig åt att undanröja regleringar som hämmar konkurrensen. Det omfattande prisregleringssystemet avvecklades 1988 samtidigt som Konkurrensverket grundades, och regleringen av utrikeshandeln med jordbruksprodukter och livsmedel har likaså minskats. Dessutom har det gjorts en gallring av bl.a. behovsprövade tillståndssystem inom trafiken och ett flertal monopolrättigheter har slopats. Vid de här reformerna har Konkurrensverkets synpunkter spelat en viktig roll.
Anslutningen till Europeiska Unionen 1995 innebar ett verkligt genombrott för avregleringen i Finland. Tidigare var konkurrensbegränsande regler vanliga särskilt inom livsmedels-, energi-, transport-, finansierings- och kommunikationssektorn. Inom alla dessa sektorer har en avreglering skett, och ofta till och med snabbare än i många andra EU-länder.
De viktigaste reformerna i samband med införandet av konkurrens:
- Konkurrens införs för dataöverföring (1988)
- Den allmänna prisövervakningen slopas (1988)
- Importen av råoljeprodukter släpps fri (1991)
- Behovsprövningen för varutransporter inom landsvägstrafiken slopas (1991)
- Kioskverksamheten släpps fri (1991)
- Fri etableringsrätt införs i restaurang- och hotellbranschen (1991)
- Monopolet på sockerimport upphävs (1992)
- Inskränkningar som gäller utländskt ägande undanröjs (1993)
- Behovsprövningen för persontransporter inom inrikes lufttrafik slopas (1993)
- Konkurrens införs för datatrafiktjänster (1994)
- Behovsprövningen för bilskolor slopas (1994)
- Fri etableringsrätt införs i bilbesiktningsbranschen (1995)
- Ny elmarknadslag (1995)
- Almanack- och kalendermonopolet upphävs (1995)
- Statens spannmålsförråd bolagiseras (1995)
- Import, tillverkning och partiförsäljning av alkoholprodukter blir fri (1995)
- Banhållningen och spårtrafiken åtskiljs (1995)
- Postbankens ensamrätt inom statens penningtrafik upphävs (2000)
- Ökad insyn och monopolövervakning inom vattenförsörjningen (2001)
- Järnvägstrafiken mellan Finland och EES-länderna öppnas för konkurrens (2003)
- Vägverkets organisationsreform (2001): Vägförvaltningen (som beställer väghållningsarbeten för allmänna vägar) och Vägaffärsverket grundades
- Byggande och underhåll av allmänna vägar öppnas för konkurrens (2001 - 2002)
- Skötselentreprenader för allmänna vägar öppnas för konkurrens (2001 - 2004)
- Forststyrelsens administrativa uppgifter och offentliga serviceuppgifter åtskiljs från affärsverksamheten (2005)
- Luftfartens administrativa uppgifter och Luftfartsverkets affärsverksamhet åtskiljs (och insynen i de offentliga serviceuppgifterna förbättras) (2006)
- Järnvägarnas internationella godstrafik öppnas för konkurrens (2007)
Den offentliga makten på marknaden
Den offentliga makten är en viktig aktör inom finländsk ekonomi. Statens affärsverk och bolag har en framskjuten position på många marknader. Kommunerna är för sin del huvudsakligen ansvariga för organiserandet av välfärdstjänster för sina invånare. Konkurrensverket har som mål att säkra förutsättningarna för en fungerande konkurrens mellan privat och offentlig produktion i en situation där dels sektorer inom den offentliga produktionen har börjat öppnas för konkurrens och dels den offentliga produktionen i vissa fall har expanderat till sektorer inom vilka uteslutande privata företag tidigare verkat.
I fråga om statens affärsenheter har Konkurrensverket vid öppnandet för konkurrens på olika sätt försökt se till att statens affärsenheter inte använder sin ensamrättsposition eller de skattemedel de erhåller för offentliga serviceuppgifter på ett sätt som snedvrider marknaden. Problemet har varit att den offentliga produktionen fortfarande delvis är skyddad, vilket både möjliggör och uppmuntrar till begränsning av konkurrensen på konstgjord väg.
Vid främjandet av konkurrensen inom den offentliga sektorn har tyngdpunkten allt mer förskjutits från granskning av statens affärsverksamhet till kommunal produktionsverksamhet. Även om kommunerna fritt kan besluta om hur tjänsterna produceras, producerar de flesta kommuner fortfarande själva tjänsterna inom sin egen organisation. Faktorer såsom kommunernas ekonomiska svårigheter och den åldrande befolkningen skapar dock ett tryck på att ta fram nya lösningar. Det finns därför ett klart behov av att anpassa de kommunala tjänsterna till marknadsvillkor, och denna anpassning kan ses som ett medel att svara på de utmaningar som hotar välfärdssamhällets fortbestånd.
Beställar-utförarmodellen och servicesedlar är exempel på marknadstillvända sätt att organisera offentlig service. Beställar-utförarmodellen är ofta det första steget när man organiserar serviceproduktionen så att faktorer som är välkända från marknaden förs in: aktörerna på både efterfråge- och utbudssidan styrs av ekonomiska incitament. Servicesedeln sporrar för sin del utförarna att utveckla sin verksamhet i enlighet med de faktiska servicekonsumenternas preferenser. Samtidigt möjliggör sedeln konkurrens, som uppstår genom att tjänsten kan utföras på alternativa sätt, och ökar kundens valmöjligheter. Konkurrensverket har diskuterat möjligheterna att utveckla den offentliga servicen bl.a. i en arbetsgrupp vid finansministeriet, där man särskilt funderade på hur man skulle kunna främja den privata serviceproduktionens roll i den offentliga serviceproduktionen, se Finansministeriets arbetsgruppspromemorier 7/2006.
Övrigt främjande av konkurrens
Förutom den offentliga sektorn kommer också trafiken (särskilt luftfarten, järnvägarna och t.ex. taxiregleringen) samt tele- och mediaverksamheten även i framtiden att utgöra fokusområden inom främjandet av konkurrensen.
Miljöskyddet är en väsentlig del av en välfärdsstats verksamhet. När det gäller miljöfrågor har Konkurrensverket som mål att gallra bort t.ex. sådana författningar som ställer hinder i vägen för näringsverksamhet som främjar miljömålen. Verket försöker också se till att även konkurrensaspekter beaktas i tillräcklig utsträckning vid miljöregleringen. Samarbete näringsidkare emellan i syfte att främja miljömålen bör ske enligt konkurrensreglerna.
Kontaktuppgifter (Konkurrensverkets grupp för främjande av konkurrens.)
|
